Om Jack Russell Terriern
I England har man under flera hundra år jagat räv med hästar och stora grupper av Foxhounds. Detta har varit en sport för de högre stånden. När houndsen fick tag på räven bet de ihjäl den. Man jagade alltså inte som i Sverige med vapen. Om räven fann ett gryt att gå ned i, kunde inte gruppen med foxhounds följa med. Man behövde en mindre hund. Därför avlades olika typer av terriers fram, främst beroende på vilken typ av terräng de jagade i. En av dessa "raser" kallades för foxterrier.

Då räven gått i gryt, var man tvungen att ha en särskild hund som drev ut den. För att hunden skulle klara detta behövde den ha en viss storlek, skärpa och intelligens. Var den för stor eller oflexibel i bröstkorgen, kom den inte in till räven (som är enormt smal och flexibel), var den för liten orkade den inte springa med på fältet en hel dag.

En inbiten rävjägare var pastorn John "Jack" Russell. Han avlade, precis som många andra, fram den typ av foxterrier han tyckte passade bäst för terrängen han jagade i. När engelska kennelklubben bildades och foxterriern blev populär som utställningshund, såg pastorn att detta snabbt ledde till att foxterriern snabbt förlorade sina goda egenskaper som grythund. Pastorns linjer skiljde sig snart så mycket, att det inte längre var en foxterrier. Jack Russell Terriern var född.

Detta är anledningen till att Jack Russellklubbar världen över, har tagit avstånd från kennelklubbarna. Jack Russelln avlades fram för grytjakt och det är som jakthund och inte som utställningshund den skall bevaras.

Den vita färgen som skall vara dominerande, fyller sin funktion när terriern lämnar grytet. Ett pack med upphetsade foxhounds skulle annars lätt kunna ta fel på räven och hunden och kanske bita ihjäl terriern av misstag.